teatravelsmallriverstream

Ibland går allt så bra så man skulle kunna önska sig lite motgångar. Kämpa är något man vill göra, det måste vara lite krångligt. Jag hoppas att jag verkligen förstår hur bra jag har det. Fast jag vet att jag inte inser hur dåligt man kan ha det. Fast kanske inser jag det, jag förstår bara inte vikten av det. Så kanske det är. Jag är glad att jag blev tilldelad den hjärna jag har, fast det är klart att man har önskat motsatsen. Det beror helt på vad man tänker på. I vissa situationer kan man ju önska sig någon annans hjärna.
Det har jag gjort hela livet. Önskat mig någon annans hjärna. Hela tiden är det något jag strävat efter. Men nu förstår jag, att det är bra att jag har en feg hjärna, som inte vågade ta för sig av det den ville ha, för det som finns idag är den ganska glad över trots allt. Än idag kan den tråna efter vissa andras hjärnor, men jag förstår ju att det kommer med tiden.