Jag vet inte ärligt talat.
Den här veckan har varit ägande bra. En sak var lite mindre bra, ganska dåligt måste jag säga. Och den har gett mig funderingar som kommer räcka länge vill jag lova.
Utöver det, så har jag varit med en utav världens bästa människor, hela tiden. Om vi har skrattat är bara förnamnet, tror jag fick skratt-kramp minst en gång om dagen. Tidningsprojektet, som vi har arbetat med under hela veckan har varit väldigt slitit och gett oss ganska många sura miner, men skratt löser allt. Och vi vet ju att jag är ganska bra på just det området.
Fredag eftermiddag var nästan det bästa, det var det som förgyllde hela veckan på något vis. Att sluta för dagen klockan elva var tipptopp, och att sedan stanna kvar på skolan till klockan tre kan man ju tycka är dumdristigt men på Berga är det bara mysigt. Vi hoppade runt och fjantade så som vi är bra på och pratade och hade det trevligt med alla lärare. Det är så det ska vara på skolan alltså, helt klart.
Tågresan hem var väldigt skön. Jag fick äntligen ur de tunga orden som låg och tryckte, så jag åkte till t-centralen fram och tillbaka hem sedan för att få sällskap med Cicci och fördröja resan hem. Jag var verkligen inte sugen på att komma hem, men när jag väl låste upp dörren och slängde av mig väskan drog jag en lättnadens suck. Borta bra men hemma bäst. Det är så.
Har saknat Tottekissen och såg fram emot att få krama om honom och mysa med honom, bli sådär äckligt hårig och höra hans dånande spinnande i örat. Då har han åkt till pappa i helgen. Lilla katten då, men han blir glad, som får komma ut i skogen och springa av sig.
Mitt järnis åkte precis hem också, det har varit väldigt trevligt att ha dom här. Helena var också här men tråkmånsen åkte hem tidigare ju. Härligt att ses i alla fall Tumbagirlzzz, haha!
Ska se om PS I love you fungerar, hoppas på det, för då ska vi se den innan vi somnar. Sen ska jag bråttas med tankarna.
Sovgott
Utöver det, så har jag varit med en utav världens bästa människor, hela tiden. Om vi har skrattat är bara förnamnet, tror jag fick skratt-kramp minst en gång om dagen. Tidningsprojektet, som vi har arbetat med under hela veckan har varit väldigt slitit och gett oss ganska många sura miner, men skratt löser allt. Och vi vet ju att jag är ganska bra på just det området.
Fredag eftermiddag var nästan det bästa, det var det som förgyllde hela veckan på något vis. Att sluta för dagen klockan elva var tipptopp, och att sedan stanna kvar på skolan till klockan tre kan man ju tycka är dumdristigt men på Berga är det bara mysigt. Vi hoppade runt och fjantade så som vi är bra på och pratade och hade det trevligt med alla lärare. Det är så det ska vara på skolan alltså, helt klart.
Tågresan hem var väldigt skön. Jag fick äntligen ur de tunga orden som låg och tryckte, så jag åkte till t-centralen fram och tillbaka hem sedan för att få sällskap med Cicci och fördröja resan hem. Jag var verkligen inte sugen på att komma hem, men när jag väl låste upp dörren och slängde av mig väskan drog jag en lättnadens suck. Borta bra men hemma bäst. Det är så.
Har saknat Tottekissen och såg fram emot att få krama om honom och mysa med honom, bli sådär äckligt hårig och höra hans dånande spinnande i örat. Då har han åkt till pappa i helgen. Lilla katten då, men han blir glad, som får komma ut i skogen och springa av sig.
Mitt järnis åkte precis hem också, det har varit väldigt trevligt att ha dom här. Helena var också här men tråkmånsen åkte hem tidigare ju. Härligt att ses i alla fall Tumbagirlzzz, haha!
Ska se om PS I love you fungerar, hoppas på det, för då ska vi se den innan vi somnar. Sen ska jag bråttas med tankarna.
Sovgott
så är det faktiskt
Ibland går allt så bra så man skulle kunna önska sig lite motgångar. Kämpa är något man vill göra, det måste vara lite krångligt. Jag hoppas att jag verkligen förstår hur bra jag har det. Fast jag vet att jag inte inser hur dåligt man kan ha det. Fast kanske inser jag det, jag förstår bara inte vikten av det. Så kanske det är. Jag är glad att jag blev tilldelad den hjärna jag har, fast det är klart att man har önskat motsatsen. Det beror helt på vad man tänker på. I vissa situationer kan man ju önska sig någon annans hjärna.
Det har jag gjort hela livet. Önskat mig någon annans hjärna. Hela tiden är det något jag strävat efter. Men nu förstår jag, att det är bra att jag har en feg hjärna, som inte vågade ta för sig av det den ville ha, för det som finns idag är den ganska glad över trots allt. Än idag kan den tråna efter vissa andras hjärnor, men jag förstår ju att det kommer med tiden.
Det har jag gjort hela livet. Önskat mig någon annans hjärna. Hela tiden är det något jag strävat efter. Men nu förstår jag, att det är bra att jag har en feg hjärna, som inte vågade ta för sig av det den ville ha, för det som finns idag är den ganska glad över trots allt. Än idag kan den tråna efter vissa andras hjärnor, men jag förstår ju att det kommer med tiden.
