back in time

Klockan är lite för mycket för att vara söndag framför datorn. Men med en havlt dö katt i knät, tänkte jag att jag kommer ju ändå inte här ifrån.. ehe. Fast jag sov till halv två idag och jag känner att det är en ganska bidragande orsak till att jag är hyffsat pigg nu.

Helgen har gått fort fram i vanlig ordning. Fast alltid när jag tänker igenom mina helger, känner jag att det har gått lång tid, ändå känns det som att helgerna är förbi på två röda.
Men helgen har varit bra i vanlig ordning. Har hunnit vara hos både pappsen och mammsen och träffat mina bästisar. Vi hade trevligt, var hos Sofia igår och vi kollade film. Jag fick tyvärr klara mig utan chips, haha, men fick ju god kladdkaka i olika smaker ändå!

Men tanken bakom detta inlägg var egentligen natten mellan fredag och lördag, som jag spenderade med Catten och pappa. Flera kilo som har hängt runt mitt hjärta, utan att jag har förstått det, flög iväg. Den natten sov jag som lättast och lyckligast som någonsin. Mycket som jag ville ha sagt, som jag ville höra från min familj, eller pappa. Fick jag höra, fick jag säga, fick jag veta.
Jag kan inte riktigt gå in på detaljer, dels för att det är inom familjen, där det ska stanna, men jag vet även att pappa hatar när jag skriver saker på internet. Pappa, min bästa pappa.
Jag har aldrig förstått hur mycket pappa har brytt sig om sina barn, hur mycket han gjorde för att vi skulle må bra. Det är klart att jag inte har förstått det! Jag har ju varit liten, herregud. Men ändå känner jag mig snopen. Nu när jag förstår.
Halva natten satt vi uppe, och snackade om då. Alla pusselbitar föll på plats, och vi konstaterade saker tillsammans. Jag fick släppa vissa saker som jag velat prata om, men aldrig vågat fråga. Feg som jag är.
De senaste åren har jag kännt att jag tappat den kontakt som jag har haft med pappa, och det är ju ganska klart, jag träffar honom inte regelbundet som förut, och jag antar att jag växt ifrån lite. Men den här natten lappade ihop åren tror. Det känns så himla bra. Härligt, tack papps :-)


Jag ville bara få ur mig det. Kanske inte många som förstår men ändå. Imorgon är det skola, det är jag mindre pepp på ärligt talat. Fast jag saknar faktiskt gamla lite, och jag tror att  jag har bestämt mig för att stanna kvar. Dubbelsäng liksom! Aja, ska nog gå och lägga mig nu, jag måste orka upp och packa imorgon bitti. Då hoppas vi att förkylningen lagt sig lite. 





 bara för att Dobby är söt och ofattbart liten! :-)

Kommentarer
Postat av: LIlle

aww, fint inlägg måste jag säga.. skönt för dig fast och hoppas att du överlever utan chips!<3<3<3<3<33333<3<3<3<3

2009-02-02 @ 20:09:00
Postat av: sofia

åh, va bra att alla bitar fall på plats till slut:D<3 hihi Dobban:D får se om han orkar me vinterpromenaden imorn då;p

2009-02-05 @ 20:54:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0