På fel väg?
Pust. Ni kanske märkte att jag inte blev så glad på datorn när den inte startade internet. Men teknisk som man är :P gick man och vickade lite på sladdarna överallt i hela piiip lägenheten och vips! Internet is in work.
Men först var jag i tvättstugan, och då råkade jag tappa en nytvättad liten strumpa på golvet, och så rakade jag kliva på den. Min första reaktion var såklart att kliva av den och ta upp den, men jag märkte att det var så himla skönt för min ilska att stå på den, så jag trampde lite hårdare och tänkte att den stackars oskyldiga nytvättade strumpan verkligen skulle få lida. Innan jag klev av. Sen fick jag såklart lite dåligt samvete för den stackars oskyldiga nytvättade strumpan.
Jag har en skruv lös. Långt in sitter den och det är inget som går att åtgärda. Jag beklagar sorgen.
Men tillbaka till mer seriösa saker. (ska försöka sluta med mina tråkiga tvättstuge historier xD)
Gymnasiet. Just nu känner jag att. Jag är på fel ställe. Jag gillar skolan skarpt. Och jag gillar, gillar jätte mycket, mina kompisar där. Pitsagaanget lix. Hallå! Vart är jag på väg. Det är det jag inte vet.
Hej jag sitter hellre inne på lektionen än är ute på praktik. Kossor är inte min grej. Jag gillar inte grisar, fast dom är söta. Traktor -visst, men hellre hemma. Ridande polis? Svar ja. Kommer jag komma in? Svar nej. Vill jag vara vanlig polis? Svar nej. Bonde? Nej. Skogsarbetare? Njae.
Jag tänkte först. Kanske ska jag ta jord/skog, bara för att liksom. Ta dit hästen och rida på fritiden.
Men jag har börjat komma in på dom här banorna: Jag behöver inte ha bråttom, det är jag på rätt sida om mig själv med. Jag skulle kunna gå ettan ut, sen söka om, och köra ettan igen på en annan skola. Läsa så många kurser jag kan här, och slippa dom sen. Eller hoppa efter en termin? Men.. så jävla mycket att ta igen. Hoppa av nu? Nej, det känns bättre att fortsätta ett tag till i alla fall.
Eller gå kvar och hålla färgen. Plugga vidare till nåt annat tråk sen. Nej, med mig själv just nu känns det som att jag vill gå en annan linje.
Det här kommer som en chock för mig alltså. Kanske ännu mer för er. Men när jag verkligen insåg det här idag så blev jag chockad. Jag förstod egentligen inte vad jag gör här, trots att det känns så rätt.
Nej, jag tror jag får ta ett tåg tillbaka och leta efter rätt perrong.
Jag kommer sakna Berga.
Idag och igår har jag i alla fall ridit min otroligt luddiga och nassigast häst. Kolbeinn är så gullig, han gillar egentligen inte pussar, men idag fick jag faktiskt ge honom en ordentlig hejdå puss. Gullig han.
Red ut med Åsa och Börkur, en ny jätte trevlig väg, men en super rolig galopp backe! Det var som etapper med mindre och mer lutning. Perfekt för att träna på att samla och släppa ut. Nu kan min häst inte riktigt samla sin galopp, men träning ger färdighet!
Han vart hel svettig såklart, men med den pälsen blir man ju varm bara man ser på honom. Fast man blir varm om hjärtat alltid när man ser på honom. Mitt lilla hjärta är han.
Det är så otroligt häsligt att rida ute den här årstiden. Det snurrar vackra löv omkring en, det är inga äckliga myggor eller bromsar och hästarna blir härligt pigga av vinden.
Igår red jag och Bengis ut själva, vi red stigen som heter blåbärs stigen. Där är det en liten klätterbacke precis innan man kommer upp på en höjd under kraftledningen.
Och vi kommer upp där, jag sitter av, knäpper upp nosgrimman, drar tyglarna över huvudet och sätter mig i gräset.
Och allt är så vackert.
Kolbeinn betar fridfullt framför stora och maffiga björkar, med röda och gula löv, solen är omringad av vita puffiga moln, och strålarna färgas röda av träden. Dom lyser på ett fällt träd bakom Kolbeinn.
Och allt är så vackert.
Det är sådant tillfälle man grämer sig för att man glömde kameran. Det är ett sådandt här minna man vill behålla på bild. Jag satt där en kvart, bara tittade, och lyssnade på Kolbeinn och på skogen.
Måste tacka för en jättetrevlig tjejmiddag med gamla klasskompisar. Det var jätte mys :) <3
Visst kommer det som en chock, även för mig. Men man måste verkligen tänka på vad man vill, och gå efter det. Känns det inte helt rätt med allt, så är det antagligen inte det. Och då är det bra att du inser det.
Det kommer bli så bra så!<33
Sv Lille: Du är så gullig du :)<3. Men det är så svårt, för när man är här så känns allt så himla bra, jag vill ju inte lämna skolan egentligen. Men jag tror ju faktiskt att det är bättre för mig att gå en annan linje.. <33
hm.. kan faktisktb inte säga att ja e jätte chockad, har trots allt inget minne av att ja hört dig säga att linjen verkligen e din grej. förutom traktorkortet så klart ;) men som sagt fundera över det ett ta. d e ju nästan lättare att kma in nån annanstans, när alla 50p kurser e avslutade. ja vet hur d känns d e jtte jobbigt d där fast d va tvärtom för mig^^ men ja e 100 på att du kmr göra d som e bäst för dig! och vi e här för dig på färden<3
det kommer not quite som en chock för mig! :P... liksom aldrig riktigt sett dig som bonde!!! :O ..liksom, modell-yrket är mer för diiig!!! ;D böhöh, men du kommer välja rätt, me promise! <33
Sv Simone: Men din lilla tönt. Jag blir ju inte bonde här har jag ju sagt!! :O :P
Mmm, hoppas på de <33
Sv Fisen: Nasse <3 Jamen det var ju liksom hästar och sam.. Sen plugga vidare till polisen. Men jag har förstått nu att jag aldrig kommer bli ridande polis, as svårt att komma in för det första, sen släpper dom bara in killar just nu. Aja, det går som det går. :) <333
tezzie bezzie, eller va de nu är agge bagge säger till dig.. :O
vrf kommer du inte komma in på ridande polis ?
såklart du gör ! allt du verkligen vill kan du lyckas med..! :)
du ska ju inte gå kvar på berga om du inte trivs, men ja vill ha dig kvar !
<3<33<3<3<33<3
