teatravelsmallriverstream

Ja du. Idag har varit ett riktigt äventyr vill jag lova!
Låg och degade mig rätt länge i morse med, det är ju lov liksom! Tog en senare buss ut till stallet, men i tid för att rida i ljuset. Mamma sa att jag skulle rida lite lungt, han har kämpat hårt två dagar i rad nu, så jag tänkte mig mest skritt och ta lite trav där han får sträcka ut sig ordentligt. Jo, det gick riktigt bra alltså. HAHA.
För det första så blåser storm, jag flyger bokstavligen iväg, speciellt när jag håller i en höpåse som flyger upp som världens luftballong.
Och när jag väl rider ifrån stallet, på en smått stissig häst, så kommer en sån där bemse häst från Wiad ner för backen. Men jag hinner före den, så jag har hästen bakom mig under tiden jag rider in på vägen in i skogen. Men den här hästen har ju faktiskt aningens längre ben än min lilla Kolbeinn, så han kommer hela tiden närmare och närmare. Lika bra att jag stannar och släpper förbi den tänker jag. Sagt och gjort. Ja och vem är det så som sitter på den hästen? Elin från Pärlviken såklart! Haha, snopen vart jag.
Japp, så vi rider en stund med varandra och snackar lite, sen tar hon och travar iväg och jag skrittar efter.
Efter en stund hör jag massa gnäggningar från skogen, och jag får onda aningar kan jag lova.
Både jag och Kolbeinn spetsar öronen och hör, något som låter som miljarder fötter som springer i marken. Jag tänker: "Antingen har dom stött på världens största flock med vildsvin, eller så har hästen bara fått fnatt och springer som en jävla galning."
Jo, som "tur" var, var det den sista tanken som stämde, fast det jobbiga var ju att ryttaren var lämnad där borta i skogen.  Och det som var allra jobbigast var att hästen kom rakt mot mig och Bengpropp. Och då undrade, ska stoppa honom? Bryr han sig om om jag viftar med pisken framför hans ansikte? Jag hann i alla fall inte reagera, han flög förbi, och efter kom Kolbeinn vill jag lova.
Jag hade inte en chans att få stopp på honom, och jag visste vad som skulle komma. En brant och lång backe nedåt väntade en bit fram.
Fast det gick också bra, nog för att det gick i rasande fart och nog för att jag styrde ut honom i skogen så att vi höll på att springa in i en stor sten, så var det rätt kul. Vilken jävla adrenalin kick vill jag lova. Uhuu!
Men juste ja. Hästen! Och Elin! Ja, hästen sprang ju hem han, så jag tänkte det var bäst och se hur det hade gått för ryttaren. Jag satt av min häst, som nu flåsade som en galning och stirrade omkring sig (haha, stackarn som skulle ta det lungt) vi mötte Elin i backen, det hade gått bra, lite ont i foten. Kändes ju inte lite taskigt och hälsa god jul och sen fortsätta ridturen medan hon måste gå till fots tillbaka till Wiad. Men inte mycket jag kan göra.

Jamen visst, så kan det gå. Har inte mycket mer att skriva om för den här dagen. Inte mer än att jag 
 stressar som en galning för att hinna tvätta som mycket som möjligt till Peter, och att jag sitter och dricker en härlig och go kopp te ur min  favorit mugg, som jag fått från min faorit Lina. Och till henne ska jag till nyår! Så jävla pepp. Saknar dig :) <3


Och igår var jag med Lills och Rimms, längesedan det vill jag lova! Och roligt hade vi. Kollade på Heartbrake hotel och käkade äppelgömmor, havreflarn och nuts. Myys! Och så middag innan hos Lille så klart, haha :D <3
Imorgon blir det Skäris med samma gäng och förhoppningsvis får jag ihop de sista julklapparna!


Hare gött :)
 

Lite bilder på bus, bara för att.