SL ta er i baken!
Jag har nu suttit och klippt och klistrat och allt som går att tänkas göra med en printad bild på datorn, men det går verkligen inte att få in den här. Det jag ville visa var busstiderna som stod på SLs hemsida igårkväll när jag sökte för att komma hem från Ekerö. Jag fick ta tunnelbana till nattbussen från Sergel som i Tumba skulle möta upp den sista Bremora bussen som i sin tur skulle ta mig hem till Vårsta centrum. På hemsidan står det "Vid Tumba station byter du till anslutande buss 736 mot Bremora. Den går från Tumba station 01:32. Du är framme vid Vårsta centrum 01:47."
Anlsutande buss var det ja, vart var den 01:32? Inte vid Tumba station kan jag tala om. Som ett plus i kanten för denna 17-åriga ensam resande flickan så finns det inte någon mottagning på mobilen, det går inte att få iväg ett sms ens en gång. Vill man då komma hem finns inte många fler alternativ än att börja gå. Jag skickade ett sms hem till min oroliga mamma, som inte kom fram förrän jag var i Kassmyra, det gick fortfarande inte att ringa men som tur var hann smset komma fram. Mamma tog bilen och mötte mig i vägkanten vid Kassmyra gropen. Den resan tackar vi för SL!
Så igår natt var jag ute for alldeles ensam. Det var väldigt tråkigt att åka hela vägen ensam, men det var värt det eftersom att jag hade en väldigt mysig eftermiddag med C!
Idag träffade jag också C, vi tog oss en fika på stan och shoppade lite. Hon köpte sig två par härliga klackar och jag köpte mig en gullig kjol. Tänkte att jag kunde ha den på midsommar eller så. Tack för idag! Det var väldigt mysigt :-)
Anlsutande buss var det ja, vart var den 01:32? Inte vid Tumba station kan jag tala om. Som ett plus i kanten för denna 17-åriga ensam resande flickan så finns det inte någon mottagning på mobilen, det går inte att få iväg ett sms ens en gång. Vill man då komma hem finns inte många fler alternativ än att börja gå. Jag skickade ett sms hem till min oroliga mamma, som inte kom fram förrän jag var i Kassmyra, det gick fortfarande inte att ringa men som tur var hann smset komma fram. Mamma tog bilen och mötte mig i vägkanten vid Kassmyra gropen. Den resan tackar vi för SL!
Så igår natt var jag ute for alldeles ensam. Det var väldigt tråkigt att åka hela vägen ensam, men det var värt det eftersom att jag hade en väldigt mysig eftermiddag med C!
Idag träffade jag också C, vi tog oss en fika på stan och shoppade lite. Hon köpte sig två par härliga klackar och jag köpte mig en gullig kjol. Tänkte att jag kunde ha den på midsommar eller så. Tack för idag! Det var väldigt mysigt :-)
sommarlov!
Aa, jag tänkte faktiskt att jag skulle ta och äga alla lite nu, för jag har faktiskt haft sommarlov i typ såhär 14 dagar nu då. Och det är skönt att se alla som idag flaggar med att ha fått det. MOHAHA säger jag bara! Så, tänkte bara att jag skulle hänga med i det som är "just nu" så att säga, vill man vara på topp så får man hänga med i svängarna liksom.
Skämt och sido. Det är snart dags att sova och det börjar märkas.
Förstår inte att jag blir mer och mer irriterad på det där ju längre tid som går, mina närmaste förstår vad jag menar, 24 you know, men jag vill inte flagga med det här, så gör inte det är ni snälla. Det är bara det att jag är så fruktansvärt arg på det! Och jag måste skriva av mig lite. Det var så lågt så jag kan inte ens skriva alla svordomar som jag vill skrika den där personen i ansiktet. Och jag vet inte ens vem den är! Stor suck. Men nu ska jag sluta klaga, allt var mitt fel från början egentligen, och det finns större saker att bry sig om här i världen. (Men skit på dig!)
Nu vill jag ha ro. Sommarlovs-ro. Jag har inte fått det alls, det är massa saker som ligger och gnager i magen. Så ta tag i det Therese! Var inte en mes. Men jag är en mes! Så vad gör man åt det? Jag försöker verkligen göra något åt det, och man tänker att man kan göra något så bra i huvudet, men så kommer man till kritan och... ja, där sprack det.
Jag är, som de flesta vet, en väldigt blyg person. Jag säger inte så mycket (i vissa fall alldeles för lite, men tro mig, dig jag tänker på, att om du, eller vi? kanske tagit lite tid, hade jag öppnat käften. Som vanligt är jag för mesig. Alltid.)
Och med det menar jag att jag missar väldigt ofta chansen, spelar ingen roll vad det är för chans, jag missar den! Som modell till exempel, jag kanske kan komma långt, vad vet jag. Men jag vet inte hur man beter sig, och jag vågar inte fråga. Så skyll dig själv!
En gång kan jag komma ihåg att jag tog riktigt för mig, jag vet inte vad det var som gjorde att jag blev som jag blev under tiden, det bara kom, finns antagligen någonstans i mig, det var i alla fall på Grällsta. Och det tackar jag för, fina vänner där ifrån har jag kvar, och det varmt om hjärtat!
Förlåt rörigt inlägg! Men puss från Terran som är tillbaka på tapeten igen
saknar dig!
Skämt och sido. Det är snart dags att sova och det börjar märkas.
Förstår inte att jag blir mer och mer irriterad på det där ju längre tid som går, mina närmaste förstår vad jag menar, 24 you know, men jag vill inte flagga med det här, så gör inte det är ni snälla. Det är bara det att jag är så fruktansvärt arg på det! Och jag måste skriva av mig lite. Det var så lågt så jag kan inte ens skriva alla svordomar som jag vill skrika den där personen i ansiktet. Och jag vet inte ens vem den är! Stor suck. Men nu ska jag sluta klaga, allt var mitt fel från början egentligen, och det finns större saker att bry sig om här i världen. (Men skit på dig!)
Nu vill jag ha ro. Sommarlovs-ro. Jag har inte fått det alls, det är massa saker som ligger och gnager i magen. Så ta tag i det Therese! Var inte en mes. Men jag är en mes! Så vad gör man åt det? Jag försöker verkligen göra något åt det, och man tänker att man kan göra något så bra i huvudet, men så kommer man till kritan och... ja, där sprack det.
Jag är, som de flesta vet, en väldigt blyg person. Jag säger inte så mycket (i vissa fall alldeles för lite, men tro mig, dig jag tänker på, att om du, eller vi? kanske tagit lite tid, hade jag öppnat käften. Som vanligt är jag för mesig. Alltid.)
Och med det menar jag att jag missar väldigt ofta chansen, spelar ingen roll vad det är för chans, jag missar den! Som modell till exempel, jag kanske kan komma långt, vad vet jag. Men jag vet inte hur man beter sig, och jag vågar inte fråga. Så skyll dig själv!
En gång kan jag komma ihåg att jag tog riktigt för mig, jag vet inte vad det var som gjorde att jag blev som jag blev under tiden, det bara kom, finns antagligen någonstans i mig, det var i alla fall på Grällsta. Och det tackar jag för, fina vänner där ifrån har jag kvar, och det varmt om hjärtat!
Förlåt rörigt inlägg! Men puss från Terran som är tillbaka på tapeten igen
saknar dig!Terran is back
Nu så. Nu är det dags för ett nytt försök! Jag har kännt att mina senaste inlägg inte alls har varit vad jag vill att dom ska vara, jag har funderat länge på om jag ska ta och radera de senaste, dom är fula och tråkiga. Nu ska jag tillbaka till min gamla vanliga skrivar-standard. Jag har all världens tid, det är ju sommarlov!
Början på lovet har varit fartfyllt än så länge, det har gått snabbt. Det är nästan så att jag redan får ångest! Herregud, det har gått en vecka på lovet! Och det har det faktiskt inte ens gjort. Tagga ner nu Therese, eller som jag och Anneli så fint kom på: Sväll ner nu va!
Första sommarlovsmåndagen i alla fall, tillbringade jag med Cicci (med sår på hakan mohaha) Alex, Jonathan, Alicia och Frida på Grönalund! Det var kul kan jag lova, vet inte inte hur många gånger jag satt 80 meter upp i luften och undrade "Va faan gör jag här?" Höll på att dö och skrek som en kastrerad gris på vägen ner. För att inte tala om Insane! Första gången var det lite frittfall känsla i den kan jag säga, det var nästan som ångrade sig på vägen upp. Men nae tack, det var en härlig upplevelse, åk baklänges kan jag rekommendera, då ser man hur långt det är kvar och får extra mycket ångest, hihi!
Igår fortsatte mina äventyr och jag drog mig mot södertälje, och tro det eller ej, men långt in i dom djupa skogarna hittade jag en Davy och en skola! Det var verkligen mysigt där, måste nog säga att det var snäppet mysigare än Berga. Hmm, vi får ta och göra något åt det alltså. Men där i alla fall.. Så ska vi inte tala så högt om vad dom gjorde! Hahaha, det var kul. Och vi bakde och åt och drack kaffe och spelade badminton, typ i en kvart eller nåt och jag har faktiskt lite träningsverk i höger underarm. Pinsamt haha!
Så idag då, jag vaknade, tog min tid, drack kaffe och åt mig full på macka och sen har jag vart i stallet. bussarna är ju inte dom som går så ofta direkt så jag fick ta en fika med mig själv på en halvtimme medan jag väntade på bussen. Bengan var inte på sitt piggaste humör men han har börjat få en fin galopp nu så jag kan inte låta bli att ta den gångarten lite oftare än vanligt. Så härligt, vi galopperade över åkern idag igen. Jisses, det är något som gör mig upprymd!
Tänkte inte att inlägget skulle bli så långt men jag misslyckades väl i vanlig ordning. Ikväll hoppas jag för allt i världen att mitt Järngäng kommer. Kan faktiskt inte säga hur mycket jag saknar dom, er. Något gick plötsligt snett kan jag känna. Det är dags att komma tillbaka nu. Terran is back in town! Det är skönt att vara hemma. Hemma i mig själv.
Puss & Kram
Början på lovet har varit fartfyllt än så länge, det har gått snabbt. Det är nästan så att jag redan får ångest! Herregud, det har gått en vecka på lovet! Och det har det faktiskt inte ens gjort. Tagga ner nu Therese, eller som jag och Anneli så fint kom på: Sväll ner nu va!
Första sommarlovsmåndagen i alla fall, tillbringade jag med Cicci (med sår på hakan mohaha) Alex, Jonathan, Alicia och Frida på Grönalund! Det var kul kan jag lova, vet inte inte hur många gånger jag satt 80 meter upp i luften och undrade "Va faan gör jag här?" Höll på att dö och skrek som en kastrerad gris på vägen ner. För att inte tala om Insane! Första gången var det lite frittfall känsla i den kan jag säga, det var nästan som ångrade sig på vägen upp. Men nae tack, det var en härlig upplevelse, åk baklänges kan jag rekommendera, då ser man hur långt det är kvar och får extra mycket ångest, hihi!
Igår fortsatte mina äventyr och jag drog mig mot södertälje, och tro det eller ej, men långt in i dom djupa skogarna hittade jag en Davy och en skola! Det var verkligen mysigt där, måste nog säga att det var snäppet mysigare än Berga. Hmm, vi får ta och göra något åt det alltså. Men där i alla fall.. Så ska vi inte tala så högt om vad dom gjorde! Hahaha, det var kul. Och vi bakde och åt och drack kaffe och spelade badminton, typ i en kvart eller nåt och jag har faktiskt lite träningsverk i höger underarm. Pinsamt haha!
Så idag då, jag vaknade, tog min tid, drack kaffe och åt mig full på macka och sen har jag vart i stallet. bussarna är ju inte dom som går så ofta direkt så jag fick ta en fika med mig själv på en halvtimme medan jag väntade på bussen. Bengan var inte på sitt piggaste humör men han har börjat få en fin galopp nu så jag kan inte låta bli att ta den gångarten lite oftare än vanligt. Så härligt, vi galopperade över åkern idag igen. Jisses, det är något som gör mig upprymd!
Tänkte inte att inlägget skulle bli så långt men jag misslyckades väl i vanlig ordning. Ikväll hoppas jag för allt i världen att mitt Järngäng kommer. Kan faktiskt inte säga hur mycket jag saknar dom, er. Något gick plötsligt snett kan jag känna. Det är dags att komma tillbaka nu. Terran is back in town! Det är skönt att vara hemma. Hemma i mig själv.
Puss & Kram
